Stolt fjällskivling

Macrolepiota procera

Barr- och blandskogar, skogsbryn, vägkanter, öppna platser. Sommar, höst.

En av de största hattsvamparna; hatten är upp till 30 cm i diameter och större; hos unga exemplar är ytan slät men blir snabbt sträv och sprucken, senare brunfjällig. Skivor vita, senare krämfärgade, upp till 3 cm breda. Fot 10-33x1-4 cm, med små gråbruna fjäll och en stor vit ring, knölformigt förtjockad vid basen, utan strumpa (volva), som är kännetecknande för flugsvamparna. Kött vitt, svampigt, med behaglig lukt och smak. Kännetecken: stora, köttiga, fjälliga fruktkroppar som bara växer i barrskogar, oftare i tallskogar. Uppträder ensam eller i små grupper. Plockas gärna. Särskilt välsmakande stekt i smör. Den plockas inte längs vägkanter, eftersom förgiftning av de föroreningar som ansamlas i den är möjlig.