Var, när och hur man plockar svamp

Var? I skogen, ibland på en äng eller betesmark – skulle en mykolog eller en erfaren svampplockare säga. Vissa skogar har fler, andra färre; bara plockarens egen individuella erfarenhet är den bästa rådgivaren. När du går ut för att plocka svamp, sök inte efter en allvetande rådgivare och vänd dig inte till en synsk eller en spåkvinna. Det hjälper inte. Du hittar knappast en godhjärtad rådgivare. Bara erfarenhet, intuition och kanske ibland en profetisk dröm är de bästa rådgivarna.

En balanserad mängd fukt och värme är garantin för svamparnas tillväxt. Och när svamparna växer hittar även en oerfaren plockare alltid fler eller färre av dem. Den bästa tiden på dygnet för svampplockning är tidigt på morgonen, när skogen ännu är fuktig och sval, när glittrande vattendroppar faller från grenar eller löv och blottar blanka, slemmiga svamphattar. Uppfriskade av morgondaggen är svamparna saftigare, fastare och kanske till och med lättare att upptäcka än i den solbelysta förnan senare på dagen. På morgonen får även den minsta lilla jordhög täckt av löv dig att stanna, se dig omkring och inte sällan glädja dig med en ståtlig karljohan som gömmer sig några steg bort och reser sig under löven eller mossan. Har fuktigt och varmt, men inte alltför hett väder rått under en längre tid och är nätterna inte kalla, växer svamparna i både gamla och unga, täta och glesa skogar.

Är det ganska torrt och kallt, även om det finns tillräckligt med fukt, är det bättre att leta efter dem i skogens snår och inte oroa sig alltför mycket för en liten fångst. Svamparna tycker inte om sådant väder.

Finns det svamp på torget är det ett tecken på att det är dags att gå ut och plocka svamp, tillbringa tid i skogen och njuta av dess gåvor. Torghandeln är en ganska god barometer för svampsäsongen. I maj och även i början av juni bör man naturligtvis inte rusa ut i skogen, eftersom mycelet, utom under sällsynta år, ännu inte har blivit tillräckligt starkt för att frambringa många svampar. Vid denna tid avråds från svampplockning (liksom från fiske under fiskarnas lektid eller jakt under fåglarnas häckningstid); det vegetativa mycelet växer intensivt och förbereder den kommande skörden, och man bör ännu inte trampa ner förnan eller kliva på en svamps "huvud". Disigt, fuktigt väder är det mest lämpade för svamparnas tillväxt och för att plocka dem.

Hur ska man klä sig? Så lätt och bekvämt som möjligt. En svampplockare i vattentäta kläder, med höga stövlar och med en sjalett om huvudet eller en hatt på kommer att känna sig mer bekväm när hon kryper omkring och böjer sig under grenar, går bland buskarna och letar efter svamparnas mystiska växtplatser. Plocka bara svampar du känner väl, och helst bara i korgar av trä eller plast. Hinkar av plast eller metall och plastpåsar bör inte användas, eftersom svampar innehåller mycket vatten och dessutom är fuktiga på utsidan, så efter några timmar i sådana behållare blir de snabbare varma, blir maskiga, förlorar sitt goda utseende, många bakterier uppstår i dem och deras näringsvärde minskar.

Ska man dra upp eller skära av en svamp? Svampen skärs av alldeles vid marken eller dras försiktigt upp, men bryts inte av. Bryts hatten av angriper bakterier och andra mikroorganismer snabbt den skadade delen av foten och förstör inte bara den utan också det vegetativa mycelet vid dess bas. Ändå är det bättre att skära av svampen, och denna metod är mer utbredd, eftersom man genast ser om svampen är frisk eller maskig. Den lilla del av foten som lämnas kvar i förnan utgör ingen fara för det vegetativa mycelet. Dessutom kommer renare svampar ner i korgen.

Det rekommenderas att svampplockaren en solig dag går med solen i ryggen, eftersom svamparna då är lättare att se i den solbelysta förnan, och att man rör så lite som möjligt vid träds och buskars grenar och inte vadar genom blöta, gräsbevuxna ställen där det inte alltid växer svamp, eftersom spindlar, flugor, skalbaggar och särskilt fästingar oftare lurar där, liksom vissa andra myggor som väntar på byte eller helt enkelt gömda insekter.

Fästingar, som skrämmer oss mest och dessutom är ganska farliga, trivs bäst i unga, gräsbevuxna aspdungar, gläntor och snår av hallon och brännässlor; de finns till och med på betesmarker. De sätter sig vanligen på blad och strån av gräs eller på buskar (på en höjd av 25 cm – 1 m) som växer vid små vägar och stigar där det är lättare för ett litet djur att springa förbi eller för en svamp- eller bärplockare att passera.

Det avråds från att plocka svamp i skogar närmare än 300–500 m från större motorvägar och vägar, där förbipasserande bilar släpper ut mycket bly, krom, nickel, kobolt och andra föroreningar, av vilka en betydande del tas upp av svamparna. I skogar som besprutats med arboricider är svampplockning, liksom insamling av bär eller medicinalväxter, tillåten först efter 10 månader. Där skogar har besprutats med arboricider måste en varningsskylt alltid sättas upp. I skogen måste svampplockaren inte bara vara försiktig utan också uppmärksam och får inte tappa orienteringen under skogens och svamparnas förtrollning. Därför är det mycket nyttigt för en svampplockare att känna till några saker:

• plocka till mat bara svampar du känner väl och som inte är maskiga eller gamla; riskera inte din egen eller din familjs, goda vänners eller grannars hälsa; • det är farligt att plocka och äta svampar som frusit under flera frostnätter i följd, i vilka nedbrytningen av protein har börjat och aminer och amider – giftiga ämnen – har bildats; • du får inte tvinga på en annan svampplockare en tvivelaktig åsikt om den ena eller andra svampen; • svampplockning är inte tillåten i strikta naturreservat eller i de strängt skyddade områdena i nationalparker och andra skyddade områden; • plocka inte svampar som är fridlysta – upptagna i Litauens rödlista (Red Data Book); • dra inte upp en karljohan vars hatt är mindre än 1,5 cm i diameter, eller en kantarell under 1 cm;• du får inte förstöra förnan, som är hem inte bara för svampar utan också för andra små skogsdjur;• det avråds från att plocka svamp längs vägkanter, motorvägsrenar eller nära järnvägar, eftersom de svampar som växer där har samlat på sig betydligt fler föroreningar än de som växer i en skog 200–500 m bort eller längre; • man har fastställt att svampar ackumulerar 4–5 gånger eller mer radioaktivt cesium än växter. Källan till bly, kadmium, nickel, krom och cesium är förnan, medan arsenik, mangan och järn ansamlas djupare i substratet, men alla är de tillgängliga för svamparna; • mer känsliga för föroreningar är rimskivling, brunsopp, blåmusseron (Lepista), vanlig honungsskivling och björkmusseron. I förvällda svampar halveras föroreningarna om vattnet hälls bort; • när du har dragit upp en svamp måste du noggrant rensa den jordiga delen av foten så att den inte smutsar ner de andra svampar du har plockat; dessutom kan humusrik jord innehålla de bakterier som orsakar botulism (Clostridium botulinum); • tro inte på rådet att svampar som växer på stubbar, torrakor eller vindfällen skulle vara giftiga – det är inte sant: honungsskivlingarna (vanlig honungsskivling, föränderlig tofsskivling, vinterskivling), ostronmussling och vissa tofsskivlingar är välsmakande svampar; • tro inte på påståendet att alla unga svampar är ätliga, eftersom lömsk flugsvamp, tegelröd (Patouillards) trådskivling, stor giftrödskivling och andra giftiga svampar är många gånger giftigare när de är unga än när de är gamla; • ibland ger pressen, radion eller tv:n, i jakt på popularitet, tvivelaktiga eller till och med helt felaktiga intryck av den ena eller andra svampplockaren; till exempel meddelar radion att ätliga tryfflar har hittats någonstans i Šakiai-distriktet (eller kanske var det några hjorttryfflar, falska tryfflar eller till och med giftiga rottryfflar), eller att 3000 karljohansvampar hittades på en yta av en ar (kanske var det några smörsoppar). Förhållandena i Litauen tycks vara för hårda för att tryffeln ska kunna växa, och att hitta så många karljohansvampar på en liten yta är otroligt. Sådan information bör inte ges till allmänheten utan att man rådfrågar mykologer; • när du förbereder dig för att plocka svamp, särskilt i okända skogar, glöm inte en kompass, som är till stor hjälp om du går vilse. När du kommer till skogen, lägg alltid namnet på närmaste ort eller skog på minnet; • en avdelningsstolpe i skogen, särskilt en som står där avdelningar korsar varandra, är det bästa tecknet för den som gått vilse att orientera sig efter: det minsta numret finns på norra sidan. Står du vänd mot detta nummer vet du att till höger om dig är väster, till vänster om dig är öster och bakom dig är norr; • medan du plockar svamp rekommenderas det att du kontrollerar kroppens bara delar varannan timme, och när du har kommit tillbaka från skogen – hela kroppen; byt dessutom snabbt till andra kläder i ett utrymme som inte används som bostad, och skaka de kläder du tagit av dig och torka dem i korridoren eller hallen, upphängda på avstånd från andra kläder eller skor som används; • har en fästing bitit sig fast, smörj inte in den vare sig med fotogen eller fett – det gör det bara svårare att dra ut den. När den har tagits bort baddas bettstället med sprit, eau de cologne eller jod; misstänker du att fästingen kan vara smittad, lägg den i en liten flaska och uppsök läkare.