Hallucinogena svampar

Stammarna i det forntida Mexiko, Indien, Kina och Egypten använde hallucinationsframkallande svampar som påverkade deras sinnen, beteende, psyke och livssyn. Dessa egenskaper hos svampar kände också vikingarna i norra Skandinavien till, och de använde dem när de drog ut i strid för att höja stridsmodet.

Jakuterna, nentserna, eskimåerna och tjuktjerna använde dessa svampar när de gav sig ut på jakt, eller till och med i vardagen som berusningsmedel i stället för alkohol. Indianstammarna i Centralamerika upphöjde svamparna så högt att de reste statyer och tempel åt dem.

Än i dag står det i Guatemala enorma svampformade stenstatyer, vid vilka man i forna tider utförde religiösa riter efter att ha ätit hallucinogena svampar.

Enligt indianernas tro ryckte svamparna loss dem från jorden och förde dem närmare de gudar de hade skapat. Än i dag har trosriter i dessa länder som är förknippade med dyrkan av svampar och de hallucinationer de framkallar, och som hålls hemliga, inte bara överlevt i vissa människors medvetande utan utförs fortfarande.

Sådana fenomen väckte också mykologers och läkares intresse. Den franske mykologen H. Heim och amerikanerna R. G. Wasson (läkare) och A. Weil (läkare, neuropatolog och författare) lyckades identifiera de hallucinationsframkallande svamparna. De studerade den tillgängliga vetenskapliga kunskapen om indianernas användning av hallucinogena svampar vid rituella ceremonier i Mexiko och Sydamerika, åt själva dessa svampar, deltog i deras riter, upplevde själva svamparnas verkan och beskrev allt detta ingående i flera böcker.

Det rör sig mestadels om små svampar av släktet Psilocybe (slätskivlingar), som har starka hallucinogena egenskaper, men deras verkan yttrar sig något annorlunda än verkan av LSD (lysergsyradietylamid). I dessa och i svampar av vissa andra släkten med sådana egenskaper har man funnit starka hallucinogena ämnen: psilocin, psilocybin, iboteninsyra, muskarin, muskaron, muscimol och bufotenin.

I små mängder används dessa ämnen i stor utsträckning inom psykoterapin; de aktiverar serotoninaktiviteten i hjärnan och förbättrar en persons tillstånd. För detta ändamål, för att utvinna de nämnda psykotropa ämnena, odlas till exempel den kubanska slätskivlingen (Psilocybe cubensis), som växer naturligt på Kuba, särskilt på konstgjord väg (i växthus) i stora mängder.

Den är den största av de Psilocybe-arter som växer i det vilda; dess hatt blir från några få till 10 eller till och med mer än ett tiotal centimeter i diameter.

Sådana hallucinogena svampar växer inte i Litauen, men andra Psilocybe-arter som växer här, vissa flugsvampar och en del andra svampar har liknande, om än svagare uttryckta, egenskaper.