Den äkta hussvampens ofog

Äkta hussvamp (Serpula lacrymans (Wulf.: Fr.) Bond.) är en av de mest härjande förstörarna av trä.

Det finns över 70 andra arter som liknar den, och de lever mestadels i skogar, parker och trädgårdar.

Den äkta hussvampen överlistar dock sina släktingar och slår sig ner under bekvämare förhållanden – i hus, som en välgörare eller vän.

Även om den klarar sig utmärkt i skogar, där det finns mycket ved, finns det också en hel del konkurrenter där, och dessutom upptäcks och förstörs den snabbt. Under golven, i undanskymda hörn och under möblerna känner sig denna svamp, förutsatt att rummen är oventilerade och fuktiga, som i paradiset. För att inte tala om förråd, källare, utrymmet under ladugårdar och oventilerade vindar. Där är den ännu säkrare, eftersom folk mer sällan kastar en blick in i undanskymda vrår, och ibland tycks de, genom att belamra hörnen eller täcka över ventilationsöppningar, avsiktligt skapa bekväma förhållanden åt den.

Då etablerar sig denna svamp, som forskarna också kallar "gråtsvampen", snabbt och fast under lämpliga förhållanden (30–35 procent fukt, 20–25 °C värme). Ljus är inte avgörande för den, inte ens nödvändigt. "Gråtsvamparna" undviker till och med ljus, eftersom det hämmar deras utveckling. Som "tack" för husrummet förvandlar denna svamp inom några månader eller år ett skjul, ett förråd, golv eller ett hörn av ett hus, och ibland hela huset, till ruttet skräp.

Det vore lönlöst att försöka sammanställa en katalog över trädarter som är motståndskraftiga mot äkta hussvamp. Det finns inga. Dess favoriter är kådrika barrträd, men den gnager sig också framgångsrikt igenom papper och läder, och inte ens puts stoppar den.

Det är inte heller svårt för denna svamp att förstöra en murad vägg, så länge det finns fuktigt trä i den. Hittar den en spricka i väggen, en större eller mindre springa och åtminstone en bit trä, flyttar den utan besvär upp till andra eller till och med tredje våningen, och är förhållandena goda klättrar den ännu högre, upp på vindarna, där det vanligen finns gott om träkonstruktioner.

Mycelets färglösa hyfer breder ut sig både lodrätt och vågrätt överallt där det är fuktigt, varmt och oventilerat. Trä förvandlas till damm och puts smular sönder, och det spelar ingen som helst roll om det är vinter eller sommar.

Äkta hussvamp skadar inte torrt, impregnerat trä; den tycker inte om och undviker ventilerade rum. God ventilation är dödlig för denna svamps livsaktivitet.

Det andra hindret är impregnering. Det finns i dag tillräckligt med medel för impregnering av trä, man ska bara inte överdriva, eftersom det finns fall då inte bara hussvamparna utan även ägarna inte kan bo i huset. Denna svamps ogärningar beskrivs till och med i Bibeln, där den kallas "husets spetälska". De gamla grekerna och romarna kunde tillverka impregneringsoljor vars hållbarhet har bevisats av tiden – träfigurer tillverkade nästan 500 år före vår tideräkning, som till och med har befunnit sig i fuktig miljö, finns bevarade än i dag.

Hur ser denna svamp ut? Dess fruktkroppar liknar en tvättsvamp, 40–50 cm i diameter och 4 cm tjocka, oregelbundna, oftast fästa vid golvets undersida, men de förekommer också längs väggarna och under taket.

Först är svampen vit, senare blir den brun och rynkar sig radiellt i nätlika veck, och dess yta ser ut som om den var tårfylld (med droppar av brun vätska). På grund av dess skurkaktighet kallas svampens "tårar" för "krokodiltårar". När dropparna torkar och svampen själv andas frigörs ämnen som är giftiga för människor.

"Gråtsvamparna" förstör alltså inte bara bostaden utan skadar också hälsan hos de människor som bor i den. När "krokodiltårarna" avdunstar börjar svampens sporer falla, och de skadar ögonen och luftvägarna. På en enda dag släpper bara 1 cm2 av dess fruktkropp över 35 miljoner sporer. Tänk dig bara hur många av dem det finns i ett rum. Äkta hussvamp förökar sig också utmärkt genom fragment av vegetativt mycel på ytan av ännu oskadat trä. Svampen sprids av råttor, möss, skalbaggar, katter och till och med av människorna själva, utan att de märker eller vet om det.

Känner man en kväljande, obehaglig lukt av mögel i ett rum, eller syns det någonstans längs en vägg vita eller brunaktiga klumpar av mycel, måste denna farliga härd förstöras så snabbt som möjligt.

Allt skadat trä måste omsorgsfullt bytas ut, även om svampen lätt går att rensa bort eller faller av. God ventilation är avgörande. Infekterat trä måste brännas. Det får inte läggas tillsammans med ved eller byggmaterial eller användas för hushållsändamål.

Sedan putsen har avlägsnats måste väggen desinficeras och putsas på nytt. Husägare måste vara särskilt noga med att det inte är fuktigt under golven och att väggarna och vindsutrymmet är torra.

Källarutrymmen måste skötas omsorgsfullt, eftersom det oftast är därifrån som denna "välgörare" flyttar in i bostadsrummen. De som har byggt små bastur i sina hem måste vara särskilt försiktiga.