Svamparnas klassificering

Det komplex av miljöförhållanden som bestämmer en viss svamparts levnadssätt, utbredningsområde och populationens storlek kallas artens biotop. De enskilda arternas biotoper är olika stora. Ju mindre biotopen är, desto mindre är artens chans att sprida sig, och detta avgör om arten eller till och med en enskild individ av den överlever. Därför strävar varje art, som om naturen lärt den det, med alla medel den förfogar över efter att bevara sina medfödda egenskaper och förbättra dem, och söker på något sätt vidga gränserna för sin biotop, men aldrig snäva in dem.

Svamparnas spridning och anpassning till en viss biotop bestäms av följande ganska viktiga faktorer: svampbålens hyfstruktur, dess tillväxtform, bålens kontakt med substratet, cellernas aktiva ämnesomsättning, snabb erövring av substratet, stor anpassningsförmåga och förmågan att bilda giftiga ämnen för att bevara eller utvidga sin livsmiljö.

För att bättre förstå förhållandena mellan de enskilda svamparterna, svamparna själva, deras levnadssätt, deras påverkan på miljön och möjligheterna att utnyttja dem måste man först studera svamparterna, fastställa hur många de är, och först därefter klassificera dem, dvs. bygga upp ett system för svampriket.

För att beteckna svamparnas namn använder både vetenskaplig och populär litteratur, liksom för växter, djur och andra levande organismer, den binära (dubbla) nomenklatur som C. Linné införde 1733. Varje svamp (växt och djur) benämns på latin med två ord. Till exempel är i Boletus aereus – bronssopp – det första ordet släktnamnet, som alltid skrivs med stor begynnelsebokstav, och det andra artnamnet, som skrivs med liten begynnelsebokstav.

Svamparnas naturliga system (liksom hela den levande världens) finns bara i naturen, medan forskarna utifrån tillgängliga data och välgrundad kunskap endast försöker skapa en så fulländad och övertygande artificiell klassificering som möjligt. I dag har mer än ett system för svamparnas klassificering publicerats; mykologerna uppfattar dem olika och tolkar dem på olika sätt. Det finns ännu inget enhetligt system för svamparna som alla mykologer kan godta.

Enligt den senaste klassificeringen, publicerad 1995, delades svamparnas värld in i 11 divisioner. Men knappt fem år senare, i takt med att nya vetenskapliga fakta samlades, preciserades och korrigerades detta system. Den klassificering av svampar som Moreau, 1978 gav är fortfarande populär i den mykologiska litteraturen. Mitosporiska svampar saknar ett sexuellt stadium eller har förlorat det (mestadels sporsäckssvampar eller vissa basidiesvampar) och utgör därför ingen egen division. I äldre litteratur placerades de i en separat division (Deuteromycota). På senare tid har slemsvamparna (Myxomycota) förts över till riket Protista och oomyceterna (Oomycota) till riket Stramenopila.

Som grundaren av svamprikets systematik räknas den svenske botanikern Elias Fries (E. Fries, 1794–1878). 1821–1822 lade han i sitt verk "Systema mycologicum" fram ett system för svamparna vars grunder inte har blivit föråldrade ens i dag.